Lek

Tänk vad tiderna förändras. När Felix var en liten valp (för snart 8år sedan) fick jag rådet att inte kampa eller inte leka med honom och absolut inte kasta en boll, då kommer han att bli riktigt tokig. Visst fick han leka själv men jag skulle inte vara intesserad! Jag har funderat lite på varför man kom med sådana råd?  Jag började inte leka med Felix ordentligt förrän han var i 3-års åldern. Det var på en lydnadskurs för Git då jag fick utskällningen att jag inte kunde leka, samma sak hände vid en privatlektion med Jenny, då fick jag minsann stå och leka och skämmas eftersom jag själv tyckte det var ganska pinsamt. Nu älskar Felix (och jag) att kampa och jag ser riktigt hur det lyser i ögonen och han blir härligt galen och morrar ända nerifrån magen. Han gör nästan vad som helst för sin kampleksak, älskar att komma tillbaka med den om jag kastar den och släpper fantastiskt bra om jag tar tag i halsbandet och blir passiv (signal för att släppa). För oss är det den bästa belöningen.

På valpkursen har jag talat om vikten av lek och att lära sig lyssna och se på sin hund vad som händer, vilken lek tycker hunden om? Hur leker Ni bäst ihop och vad får dom fram för energi och engagemang hos valpen? Jag misstänker dock att det är jobbigt att leka när någon ser på om man inte är van, det tar lite tid att våga ge sig hän i leken och verkligen tycka det är kul själv, annars fungerar det inte. Jag tror kanske att det växer fram som det faktiskt gjorde för mig och Felix. I leken bygger vi upp både samarbete, kontakt och relation. Valpen (eller hunden) får också lära sig både passivitet och aktivitet beroende på hur mycket regler du själv vill ha i leken. Jag tycker iallafall att det viktigaste är att våga leka, våga släppa loss och ha kul ihop med din hund! Prova olika lekstilar (kamp-jakt) och leksaker och framför allt leker du med hjärtat gör hunden det också ;-)