Jag har alltid varit en person som gillar att röra på mig och löpning är min stora passion. Det var bla därför det passade så bra med en hund från första början, jag ville ha en kompis i löparspåret! Douglas fick hänga med på många turer men ofta sprang han bakom mig och folk vi mötte på vägen skrattade gott åt att jag fick hejja på honom hela tiden ;-) Han var väl så där lagom förtjust egentligen.
Med Felix började jag löpträna tidigt eftersom jag hade en kille som blev tokig när jag satte fart, hoppade upp och bet i kopplet, bet mig i rumpan och runt vaderna. Jag har nästan glömt hur jobbigt det var i början, han fick förstås belöning när han sprang fint vid min sida och jag försökte tappert ignorera de andra oönskade beteendena. I dag flera år senare har jag nästan glömt de där första gångerna, men jag gav aldrig upp och nu är han en riktigt bra kamrat i löparspåret.
Just nu känns det riktigt fint att jag har kunnat ta upp mitt intresse igen efter flera års paus pga sjukdom och jobbiga skador. Felix har långlina när vi springer (eftersom vi springer i stan), han följer mig fint och gör ibland små ärevarv. Han hittar en pinne vi busar lite och så är vi på banan igen. Ett måste i träningen är styrkeövningar vid sidan av, jag brukar kombinera platsen för Felix och armhävningar för mig. Har hittat en bänk som är gjord för situps, då brukar Felix få vila.
Snart är det tid för flytt, då kommer vi att ha skogen som granne och gissa vem som kommer utforska nya löparstigar. Tänk att mysa framför brasan efter en långtur i skogen. Åh vad vi längtar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar