Söndagen gav lite shopping i Bäckebol i form av påslakansett, skruvdragare, slang, såg och lite diverse " bra att ha saker". Här hemma blev det lite fix med gardinstänger, blommor, trädgårdsarbete och såklart en hundaktivitet.

Jag hade spanat in ett ställe lite längre bort som jag tänkte kunde vara riktigt bra för skogsaktiviteter som spår och uppletande. Jag har tidigare lagt spår närmare oss men där röjer dom i skogen, på lite konstiga tider, så det känns lite osäkert att vara just där. När jag kom bort till "mitt" ställe var det några där som höll på med spår så jag fick gå över på andra sidan vägen, tur är att skogen är väldigt stor ;-) Det var rätt mysigt att höra glada röster ropa braaa när jag gick mitt!

Denna gång blev det (för oss) ett långt spår, 700m. Nu för tiden sätter jag endast en start markering, en klädnypa, i början av spåret, eftersom Felix varit så fixerad vid vittingen av snitslarna som hängt. Allt eftersom jag  börjar förstå hans runda små lovar och litar på att han hittar rätt, behövs inte fler markeringar. Det som hände igår var att linan gick av precis efter att han tagit enda vinkeln så fint. Han drog lite väl långt till vänster tyckte jag. Hade jag verkligen gått där? Jag blev tveksam och följde efter. Han var dock fast beslutsam och satte sig lite längre fram och markerade en död hare som låg i en liten grop. Och det var ju nästan rätt ;-) Så jodå visst kan han hitta sitt vilt! Även om det inte riktigt var haren vi skulle efter....hm...

Jag gjorde ingen affär av det utan tog honom i selen och knöt på linan igen och gick tillbaka dit jag visste att jag gått. Jag korsade spåret för att se om Felix tog upp det igen och visst han fullföljde "det riktiga" spåret och hittade klöven så stolt! Efteråt gick vi ner till bäcken där han fick skölja nosen och dricka vatten. Oj vad han fick jobba, tungan hängde blå på vägen hem. Sen låg han framför brasan och njöt kvällen lång ;-)

Och jag har fått en ny utmaning att träna på, att gå i RÄTT spår! Då gäller det ju också att veta vart jag har gått, eller hur! Hade inte linan gått sönder hade jag med stor sannolikhet stannat upp, halat in linan lite och inte låtit han gå så långt åt vänster. När jag sett/känt att han var på rätt spår igen hade jag släppt efter och vi hade fortsatt i det riktiga spåret. Ja, övning ger färdighet ;-)