Vad gör vi när träningen inte riktigt blir som vi tänkt eller när det går dåligt?

Jag har lärt mig under senare år att det blir tokigt ibland, det bara är så. Jag tar det till mig, analyserar och gör om istället, ingen ide att hänga läpp. Vi styr inte över vad som kan hända runt ikring ett spår (om vi nu tar mitt exempel från idag) däremot kan vi träna på dessa förändringar av miljön och kan lära oss av det. Lärandesituationer INTE misslyckanden!

Idag var en sådan dag när inget blev som jag tänkt! Jag hade sett fram emot att Suss skulle lägga ett tävlingslikt anlagsspår till Felix (nytt blod var inhandlat) fyra vinklar lagda, 15 meters bloduppehåll och 600 meter långt. Sagt och gjort, så långt inga problem.

Men sen fungerade inget. Snopet?  JA visst,  men vad var annorlunda?
Ett skyfall och himlen öppnade sig under spårläggningen och i ärlighetens namn så spårar jag aldrig i skyfall inte ens vid regn. Hur mycket förändrar det spårbilden egentligen? Idag var det en annan spårläggare som använde extra mycket outspätt blod. Det var kraftig vind där Felix velade bort sig, kanske kände han mitt mini spår till Happy som låg påtok för nära. Kanske hade vilt passerat spåret? Ja, det är ju omöjligt att veta men vi söker väl alla efter en förklaring? Vad kan jag göra istället? 

Lägga fokus på de positiva sakerna:
Felix var tyst
Felix var motiverad, han ville inte "ge upp"
Felix "går inte ner sig" eller blir inte låg
och vi avslutade positivt med att hitta spårslutet och klöven och massor av belöning

Så idag har jag lärt mig massor, vi behöver:
Träna i alla väder
Träna med olika spårläggare
och träna på korsande vilt eller person

Just nu har jag dock en nöjd och snarkande hund som skall ha en eloge för att han kämpade tills tungan blev blå! Min duktiga lilleman <3