Trots ryggproblem på gossarna i familjen har julen har varit fin, lugn och vit. Vi har ätit gott, myst framför brasan och varit ute på långa promenader, lagom långa för Felix skull. Än så länge håller sig Spondylosen i schack och han har ingen smärta, vilket känns fantastiskt skönt.

Idag blev det trots allt ett besök hos veterinären, därför att Felix för några dagar sedan slickat upp ett sår på snoppen och för att jag ville ha smärtstillande hemma för ryggen om han behöver.

I väntrummet skällde Felix på de andra hundarna, vilket jag iochförsig förstår, han agerar nämligen polis när han tycker det är lämpligt. De andra hundarna var många och oregerliga, det räcker för att Brötmåns skall säga sitt. I det ögonblicket när han skällt klart tittade han upp på mig med något ledsna ögon och gråsprängd nos, det var då jag såg honom som gammal, faktiskt för första gången! Det var som om han bad mig om att få åka hem, det kändes ända in i magen.
Felix ropade sköterskan och verkligheten kom ikapp mig!
Undersökningen gick bra. Han hoppade glatt upp på bordet så A. K kunde rengöra snoppen ordentligt, inga tecken på främmande föremål. What? tänkte jag och A. K förklarade att en orsak till frenetiskt slickande KAN vara att det fastnat något under förhuden, oj och aj!  (vanligt hos jakthundar)  Inga tecken på varken föremål (barr el liknande) eller infektion. Felix såg lagom nöjd ut  men efter en och annan Frolic var han glad igen. Härligt med positiva besked! Vi åkte hem med två recept ett på "anti-kli" salva och ett på smärtstillande. Nu njuter vi av fredakväll ;-)

"förbannade tomtar överallt"