Ledsen & förbannad

Jag har världens bästa mamma som tar hand om Felix på dagarna. Deras dag består av en skön långsam promenad på förmiddagen, de delar en smörgås och dricker 11-kaffe och trivs bra i varandras sällskap. Det är sånt som är viktigt när man är pensionär.

Sen finns det förstås saker som skakar om den trygga vardagen! Som igår när de var ute blev de attackerade av en pittbull-liknande hund, som mamma beskrev det.  Den kom i full fart mot dem och flög på Felix, som naturligtvis svarade. Mamma blev riktigt chockad av händelsen, hon skrek åt killen som ägde hunden som bad om ursäkt och pep iväg! I det området där det hände, kom grannar ut och hjälpte till, det var tydligen inte första gången hunden hade gjort utfall/gått till attack  :-(
Jag vill inte gå in i pittbull diskussionen, jag vet vad jag står i den frågan. Men om man åtminstone kunde ha sin hund i koppel, det hade underlättat och vi hade sluppit en massa tårar, ilska och rädsla!!!

Felix verkade ok igår, inga fysiska men. Men hur skadad blir han psykiskt? Vi har jobbat med att kunna möta andra hundar i flera år och har kommit jättelångt, nu känns det som om vi hoppar flera steg tillbaka igen, så jäkla trist! Inte nog med det, imorse kunde han inte ställa sig upp. Kroppen har antagligen fått sig en rejäl smäll efter både handgemäng och spänningarna som uppstår vid ett slagsmål. Nu har han fått smärtlindring och back on track-täcke behandling. Efter några försök har han äntligen kommit ut på gräsmattan och kissat. Nu ligger han och vilar igen. Tur att jag är hemma idag. Nu håller vi tummar att det inte blir ytterligare sviter efter händelsen!

 

Felix the mailman <3