Viltspårsprov

Alice har blivit godkänd i anlagsklass i viltspår.

Men det var en minst sagt en brokig väg dit. Inte träningsmässigt, hon är en duktigt spårhund och jag kan läsa henne bra och det är en fin kombo.
Det började med att vädret igår bjöd på ett skådespel av åska, ösregn, dunder och brak! Först small det i huset och modemet gick sönder, för tredje gången. När C klev innanför dörren vände han irriterat för att åka och handla nytt med detsamma. Själv hade jag brådis, glömde stamtavlan, men kom i tid till att hämta upp en kursare som skulle hänga på upp till Vänersborg där proven skulle tas. Vi körde naturligtvis fel, hamnade på en väg som varit avstängd i 17 år?! Ändå visade gpsn oss dit. Vi slängde oss på telefonen för att få en riktig vägbeskrivning och samtidigt som jag försökte lyssna på vart vi skulle, började jag köra och vända på stället för att spara tid. Då började bilen tjuta och röda lampor började blinka. Då hade jag glömt att stänga bakluckan som jag öppnat när vi letat telefonnr eftersom det var så varmt i bilen! Herregud, vilken tur att buren var stängd och fastsatt. När vi kom fram med andan i halsen hade stackars Alice spytt av att åka runt och då kom domaren fram och ber oss starta. Pust! Det är INTE bra att stressa!

Okej, det vara bara att snabbt ladda om, tänka rätt och fokusera på uppgiften och det var precis det jag var tvungen att göra och JAAA det gick vägen.
Med mantrat det här fixar du lätt gumman, spårade hon med bravur :o)

Kritiken löd:
Spårar med glägje hela spåret,
Har inget som helst problem,
Lovande unghund

 

...och på 14 minuter var det hela över. Alice är världens lyckligaste viltspårshund, hon bara älskar det! Det fick vi bekräftat då domaren, något förvånad, uttryckte hennes spårglädje, 

så trots dålig start är vi båda superglada!