Modigt att tävla?

Igår åkte jag många mil (hur nördigt som helst, jag vet) för att tävla med Alice. Det fanns inga tävlingar i närheten av där jag bor så jag gjorde valet att köra till Karlskoga Ridklubb för att köra en klass 1. Min förhoppning var att det skulle bli en lugn tävling, det var bara klass 1 & 2, trodde jag! Det som inte stod på anmälan eller på PM:et var att det samtidigt skulle pågå en inofficiell utställning. Två ringar med glada entusiastiska, skällande, springande, tjoande människor och dess fyrbenta skulle naturligtvis också trängas i det lilla ridhuset.

Alice brukar dock klara störningar ganska bra, men inte igår. Hon tyckte miljön var konstig och obehaglig, det var trångt och skällande hundar väldigt nära oss. Jag försökte leka och peppa henne innan vi skulle in på plan för platsliggningen, tyvärr började hundar skälla precis i "fel ögonblick" och att lägga sig ner nära hästbajs på ett dåligt mockat underlag, nähä....det tänker jag inte göra matte, jag vill hellre stå nära dig. Ungefär så var det. Jag hann inte vända upp förrän Alice kom gåendes med låg hållning mot mig.

Så för mig gällde det nu att tänka positivt, gå in på plan och köra en riktigt bra "träningstävling", att peppa Alice mellan momenten och lära oss av situationen. Det var en nyttig tävling, man hörde inte riktigt var tävlingsledaren sa, eftersom ljudnivån var hög, så lite chansning fick vi alla göra. Jag fick också ställa upp på en plats inför ett moment i ena änden av planen, där dom efter en lång väntan ändrade sig och flyttade startpunkten till andra sidan. Sånt är nyttigt att vara med om. Vad gör jag när det inte blir som jag förväntat, hur beter jag mig och hur samlar jag ihop mig och peppar för att gå vidare trots en besvikelse. Det gäller att tänka snabbt, att köra på ändå och inte glömma hunden.

Det handlar inte om poäng, det handlar om att göra det så bra som möjligt för (oss) Alice. Jag vill att vi, tillsammans ska få bra upplevelser, att Alice ska tycka det är det roligaste som finns att få gå ut på tävlingsplan. Vi gjorde mycket bra denna tävling, fick höga poäng men det bästa var nog att domaren tyckte att vi hade så fin kontakt, vi var ett team! Vi lyckades trots motgång vända den dåliga känslan till något positivt, det är jag både glad och stolt över, då har jag lyckats. Så för mig handlar det inte om att vara modig att gå ut och tävla (som någon sa) det handlar om att lära mig och få erfarenheter. Jag tror aldrig man blir duktig på tävlingslydnad hemma på sin kammare, man måste ut i verkligheten. Vi kan förbereda oss hur mycket som helst med störningsträning av olika slag, nya hundar, olika miljöer, listan kan göras lång och JA det är jätteviktigt! Men för mig blir det inte riktigt samma känsla ändå så jag behöver ut och prestera när det gäller, det är av analysen jag kan lära mig mer om vad vi behöver för att bli det där perfekta teamet. Det är av våra erfarenheter vi blir bättre, mer sammansvetsade och vi har roligt på vägen. För det ska vara kul att tävla, trots motgång :-).