Lydnadsläger på Klubbarps hundklubb!

Förra veckan var minst sagt en orolig vecka. Boven i dramat var troligtvis ett saftigt märgben.
Majken åt för mycket och fick en sån magknip så hon tjöt och hade svårt att bajsa. /dålig matte :-(
Vi blev naturligtvis oroliga att något hade fastnat i magen, en benbit eller var det kanske något annat? Lika bra att åka in till Blå Stjärnan för en röntgen. Som tur var visade den ingenting och Majken fick till slut komma hem igen efter en natt hos veterinären. Det första hon gjorde när hon kom hem var att bajsa :-) (tänk att man kan bli så glad för en bajs!!)
I samma veva blir Alice dålig i magen och får diarré. Jag blir orolig, tvekar inför lydnadslägret och vet inte om jag kan åka. Jag bestämmer mig trots magen för att åka, hon får helt enkelt vila och Majken får gå på sin första kurs. Alice är en känslig tjej, tycker inte om att gå till veterinären, än mindre ligga inne. Jag vet ju lite vad som väntas om man åker in med dålig mage, dropp, id foder och en röntgenbild för att se om något fastnat. Jag vet också att hon mår bättre om hon får vara med mig. Jag köpte på mig ett mindre Apotek, med diverse "bra att ha" mediciner, för att kunna hjälpa på bästa sätt, ringde även Västra Djursjukhuset för lite rådgivning. Sagt och gjort, vi kom iväg, något trötta efter en orolig vecka och alldeles för lite sömn.

Men vilket fantastiskt ställe vi kom till. I dagarna tre har vi "nördat" tävlingslydnad på den finaste gräsmattan och mest gemytliga hundklubb jag någonsin varit på! Tack bästa fröknar Ditte & Helen för superdagar!

Majken visade sig vara en riktigt lydnadsstjärna. Hon tycker allt är roligt, har lätt för att lära, är klickerklok (redan) och älskar att jobba. Vi arbetade med uthållighet, alltså att kunna göra flera "moment" innan belöning. En liten kedja kunde se ut så här: ingång på plan (baklänges), handtarget x 2, runda föremål, baklängesmarsch och sitt, + belöning. Vi provade även att kedja med transporter (= förflyttningar mellan moment) med tävlingsmässig belöning och kommendering. Att tävlingsledaren står och pratar behöver jag inte bry mig om, utan det handlar om att vänja Majken vid störning som prat, applåder och folk på plan.
Vi arbetade också med stadga, hon har mycket energi och exploderar i hopp när hon är glad (och det är hon jämnt), så OL är ett måste och ett superbra verktyg att jobba med.
För övrigt fick vi tips på övningar när det gäller att höja självförtroendet för försiktiga hundar, impulskontroll, vi pratade momentrutiner, förberedelser, att göra lydnadspassen roligare, kedjning/uthållighet och mycket mycket mer. För mig blev lägret ett inspiration, jag tycker att jag "tappat lite fokus"och har letat efter glädjen. Det här var precis vad vi behövde, trevliga lydnadsmänniskor, god mat, sol och en mysig helg! Nästa år ska Alice vara med <3