Hon är alltid glad, oavsett vem eller vad hon ser så går svansen i ett ;-) Till motsats från fröken skendräktig som just nu tycker livet är pest. Jag upplever det svårt med Alice nedstämdhet, hon är inte sig själv, blir extremt långsam och vill sova. Blodmjölet har inte hjälpt, jag försöker aktivera henne och har minskat på maten, men just nu är det inte skoj helt enkelt. Det är synd om henne.
Häromdagen packade vi bilen, hämtade moster Tinna och åkte ner till Lena för apporteringsträning med Alice. Lika givande som alltid, vi tränade sök, markeringar och dirigering. Alice jobbade fint med hyfsad fart och intensitet.
Kanske var det dumt av mig att prova på rallylydnad just nu, när Alice är som hon är?! Min tanke var att jag kunde peppa och motivera henne bättre, eftersom det är mer tillåtande med "tjo-och tjim" än i lydnaden. Men igår var hon inte alls med på noterna, hon gick bakom och var seg. Det är svårt att veta hur jag ska göra vill ju ha en bra känsla på träning och att hon ska komma ihåg den och inget annat. Det blir att gå tillbaka till bara ingångar på plan, lek i några minuter och ut igen. Hoppas att hon till sommaren är sitt gamla vanliga jag igen <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar